|
Den här artikeln infördes i den kristna tidningen Junia under 2002. Läs mer om Junia på www.junia.nu
Det unga katolska Sveriges framtid
De är lite som natt och dag – så olika och ändå så lika. Jag träffar Angelica Bielinski och Anna Hallonsten Urniaz mitt i natten i Lund, efter en Youth2000 reträtt* . Angelica är SUK (Riksförbundet Sveriges Unga Katoliker)-ordförande sedan årsmötet i mars förra året, då Anna avgick efter tre år på posten. Anna är fortfarande mycket aktiv och sitter som ordförande i NKUR (Nordens Katolska UngdomsRåd).
 Anna är 27 år och gift sedan tre och ett halvt år. Hon avlade juristexamen förra året och bor i Umeå, där hon arbetar på en advokatbyrå. Ursprungligen kommer hon från Skåne där resten av familjen fortfarande bor. Hon är andra barnet i en syskonskara på fyra. Annas familj konverterade till katolicismen när Anna var elva år.
-Vi "bytte kyrka" efter att tillhört en högkyrklig församling i svenska kyrkan. Min yngsta syster var bara två och hon har liksom alltid varit katolik medan jag kan minnas hur det var innan. Det blev snart naturligt att gå i katolska kyrkan och när jag konfirmerades var det helt mitt eget val, som bekräftade att jag verkligen ville tillhöra katolska kyrkan. Jag är glad att mina föräldrar konverterade, det har varit ett stöd.
Angelica är 22 år och studerar till arbetsterapeut i Lund. Hennes föräldrar kommer ursprungligen från Polen, så hon är katolik "från början". Hon är mellanbarn med en äldre bror och en yngre syster, och är döpt och har gått i katolska kyrkan hela livet. Hennes familj bor i Trollhättan.
-För mig är tron självklar, säger hon. Visst kan det finnas risk för att den blir slentrian men risken blir nog mindre här i Sverige eftersom vi är en minoritet.
SUK kom att bli den viktiga "kicken" för Angelica, när det gäller kyrkan. Konfirmationen ledde till att hon själv blev ledare på läger och hon blev tvungen att ta ställning. Efter sitt andra SUK-läger fick tron en annan dimension.
-Det fanns en sån sammanhållning i konfirmationsgruppen och den fanns även inom SUK.
För Anna blev SUK också en viktig del av den katolska identiten.
-SUK blev en egen sfär som inte var församlingen eller familjen. Där fanns förebilder, som
t ex Fader Patrick-Dominique (Linck, dominikan och tidigare studentpräst i Lund) och också de som var lite äldre. Man fick se att det helt enkelt fanns "balla" katoliker!
Vi samtalar vidare och kommer in på det här med tron igen och om man kan fortsätta att jobba inom ett förbund som SUK om man har problem med sin tro. Nu verkar ingen av tjejerna ha det problemet men visst har de tänkt på det:
-Tvivel kan motivera till att jobba vidare för andra i samma sits, säger Angelica, och Anna fortsätter:
-Man kan tvivla men vilja tro.
-Det vore lönlöst att arbeta om tappar tron, man blir inte trovärdig. Dessutom blir det jobbigt att visa såna känslor inför alla eftersom man har många blickar på sig, säger Angelica.
-Samtidigt är det viktigt att visa känslor, tycker Anna.
Appropå känslor då; Anna gifte sig medan hon satt som SUKs ordförande. Hur gick det?
-Ja, jag tänkte inte skjuta på mitt bröllop bara för att jag blivit ordförande, säger Anna. Hennes man var ett stort stöd under hela hennes första mandatperiod.
-Han hade insikt och inblick, men samtidigt distans. När jag kom hem och var jättearg eller irriterad över nånting kunde han se det mera neutralt och lugna ner mig.
Angelica fnissar och säger att det idag är roligt att vara Piotrs (Annas man) chef. Han är nämligen idag redaktör för SUKs tidning, SUcK.
-Men det hade aldrig gått när jag var ordförande, säger Anna. Jag skulle egentligen ha avgått efter två år, men jag satt kvar ett år extra för att arbetet i förbundet skulle flyta på och Angelica hinna växa in i sin uppgift.
Vi kommer också in på hur lätt rykten sprids när man har en officiell position. När Anna slutade som ordförande började det cirkulera att "hon är med barn" i vissa församlingar.
-Och det var jag ju inte alls, suckar Anna.
-Jag ser mig inte alls om nån kändis, säger Angelica. Det är inte alls säkert att jag alltid prsenterar mig som SUKs ordförande. Anna fyller i: Som ordförande kan man använda det som markör i vissa sammanhang. Det blir ett medel för att att nå ut med ett budskap.
Det är lätt att få Angelica och Anna att prata och vårt samtal flyter på av sig själv. Jag har fullt sjå att anteckna alla insiktsfulla saker de säger. Jag kan inte låta bli att ta upp frågan om kvinnliga präster, eftersom dessa två nu är unga kvinnor som har och har haft en ganska viktig "maktposition" i katolska kyrkan i Sverige idag.
-Kyrkan är ju vi allihop, säger Anna. Man behöver inte vara präst för att utöva ett inflytande. En präst är för mig en man, och kvinnan har ändå en plats i kyrkan.
-Jag har aldrig känt mig orättvist behandlad för att jag inte kan bli präst för det är så självklart, säger Angelica. Men jag är väl konservativ... Jag har en uppgift som den jag är, som lekman.
-Katolska kyrkan månar mycket om kvinnans värdighet. Vi är olika och vi får lov att vara det vi är. Prästen är – eller ska vara – som en god fader, trygg och stabil... någon som man har förtroende för. Han ska vara som den ideala fadern, så som man vill se Gud. Som kristen ledare behöver man många "kvinnliga" egenskaper, t ex kan tjejer ofta lyssna in sig bättre på stämningen i en grupp, känna av hur det är och sen ge upp sig själva för gruppen, säger Anna.
Hur ser ni på ekumenik?
-Ekumeniken är viktig, vi ska ju bli EN enad kykan till slut, men just nu har vi svårt att jobba med den frågan, säger Angelica. Den är inte prioreterad just nu – även om vi själklart tycker den är viktig - eftersom vi har så mycket att jobba med inom vårt eget förbund. När jag har varit med och träffat andra representanter för kristna samfunds ungdomsförbund sitter alla mest och berättar vad de själva gör och sen blir det inte så mycket mer. Men jag vill tro på en enad kyrka! Vi måste försöka samarbeta konkret. Jag tror vi måste våga möta varandras olikheter – man är så rädd för det man inte känner till. Och också arbeta bort fördomarna vi ofta har om varandra, "pingstvänner är si, katoliker är så", innan vi kan samarbeta.
-Under mitt ordförandeskap fanns det inte mycket tid över för ekumeniskt arbete heller, fortsätter Anna. Samtidigt tycker jag att det är viktigt för katolska ungdomar att träffa andra kristna ungdomar, och verkligen vara tillsammans och be tillsammans. Vi hade t ex bönemöten, "rastandakter", under gymnasietiden där alla kristna på skolan kunde träffas, be och känna gemenskap som just kristna. Alla fick förbereda olika gånger och då fick man se och uppleva olika traditioner av bön.
Jag har sparat den största och svåraste frågeställningen till sist, och när jag väl lägger fram den blir det mycket skratt och skämt: "Ojoj, kan nån beställa pizza och kaffe för nu blir vi sittande här till nästa vecka, hihi..." Det här kan de nämligen prata om hur länge som helst:
Vad är er vision av SUK? Vad vill ni med ert arbete?
Angelica börjar:
-SUK är viktigt för katolska ungdomar och det ska vara naturligt att vara medlem för alla unga svenska katoliker. Det är viktigt att få tillgång till verksamhet, till ett annat forum, än det som finns i den egna församlingen. Ungdomarna vill få ut något mer av sitt kyrkgående. SUK har förändrat människors liv! Vi behöver en katolsk identitet och det är svårt att hitta den om man är ensam. Alla har inte tillgång till katolska skolor, eller möjlighet att lära känna katolska kompisar. Just under tonåren är man så ömtålig, och man behöver en annan väg en den som erbjuds i skolan. Vi behöver katolska sammanhang för att kunna "stå emot frestelser". Det finns en otrolig gemenskap som i varje fall jag inte har sett någon annanstans. Det är den jag brinner för och vill föra vidare. Jag kände mig ibland ensam som katolik och tonåring, och jag vill...helt enkelt erbjuda andra det jag själv fått.
Det är också viktigt med en fungerande barnverksamhet – det är ett av mina största mål - så att barnen får en trygghet, en styrka och en identitet så att säga från början. Och det ska finnas tillgängligt för alla! Och som jag sa tididgare, vi måste få allt detta att fungera för oss själva innan vi kan ta itu med alltför stora projekt utanför SUK.
-Vad ska jag säga nu då? säger Anna, men sen fortsätter hon:
-Tron är jätteviktig och jag kan inte tänka mig ett liv utan min katolska tro. Vi måste ge den vidare och hjälpa till med att förmedla och det det bästa vi har. SUK kan betyda så mycket – kan betyda allt. Sen finns det ju tyvärr många "vuxna" som inte riktigt ser SUKs arbete. Men de ledare jag hade byggde något, inte för sin egen skull utan för vår skull. De ledde mig framåt, de gav mig ansvar som gjorde att jag växte – jag var ganska blyg och försynt. Jag minns precis hur det var första gången någon bad en att vara ledare – det betydde jättemycket! Tron djupnar när man får uppoffra sig för gruppen. Man jobbar och sliter och det är jättejobbigt men sen ger det så mycket. Man ser barn och ungdomar utvecklas, bli vänner, be tillsammans, gå i mässan...
Det fanns en period innan Anna blev ordförande då hon inte tyckte att SUK levde upp till sin potential. Och det var då hon fick bestämma sig, skulle hon hoppa av eller jobba vidare mot sina egna mål. Hon valde att stanna eftersom hon tycker att arbete är så viktigt, och hon blev dessutom ordförande på köpet.
-Jag kan inte låta bli att engagera mig, säger hon. Jag vill fortsätta och stötta och arbeta för att det ska finnas något som inte vilar på en själv, utan något som lever vidare
Angelica säger att hon alltid kommer att vilja jobba för ungdomar och försöka vara en resurs där hon är.
-Ja, i vår kyrka här i Sverige kan man engagera sig, skrattar Anna. Det finns SÅ mycket att göra! Och det är roligt att vara med från början och bygga från grunden.
Vi skulle verkligen kunna sitta och prata hela natten, men Anna ska cykla hem till sina föräldrar och Angelica får sällskap med en kompis hem till sin studentkorridor. Vi säger tack och godnatt, och jag undrar i mitt stilla sinne hur jag ska kunna göra dessa unga starka kvinnor rättvisa i en liten intervju. Hur som helst så gör de en katolsk mamma lugnare, när de visar på allt bra man kan uträtta om tron och viljan finns. Med sådana ledare och sådana förebilder känns det tryggare för mina barn att växa upp som katoliker i Sverige. Dessa kvinnor är verkligen en viktig del av det unga katolska Sveriges framtid!
FAKTA:
*Youth2000 (www.youth2000ny.com) är en amerikansk katolsk rörelse som utmanar ungdomar att komma nära Jesus under en helg. Detta sker med sång, vittnesbörd och under bön, men framförallt genom tillbedjan av Jesus.
För mer information se www.y2000ny.com
SUK (www.suk.se) är Riskförbundet Sveriges Unga Katoliker. För mer information se www.suk.se
Lisa Wetterberg är också engagerad i SUK och har suttit i riksstyrelsen tillsammans med Angelica. Hon arbetar just nu som kanslichef/koordinator på SUKs rikskansli. Hon är katolik sedan elva år, gift och har tre barn.
|
