Besök The Passion Outreach för material och information om filmen.
Läs mer om filmen - det finns en guidebok!

Kraftiga reaktioner internationellt mot filmen

Ända sedan det blev känt att Mel Gibson skulle spela in en film och Jesu sista timmar i livet har rykten och beskyllningar farit genom eter och media. Rädslan för en snedvriden bild av det kristna budskapet, antisemitism och våldsamma scener har hos många varit så stark att de gjort allt för att fördöma filmen och hindra den från att visas. Trycket har varit stort på Vatikanen att på något sätt uttala sig om filmen och både anhängare och belackare väntade ivrigt på besked. Något som de fick vänta länge på. Bland de få reaktioner som kommit från Vatikanen är det nog påvens kärnfulla ord "Det är som det var"

Den otolkade trosverkligheten är vackrast

- Mina intryck av The Passion av Mel Gibson

Bön inleddes filmen med när jag fick se filmen första gången.
Bön slutade det aldrig egentligen att vara under de två gångerna jag såg den.

Mycket mer än en vanlig film, var denna film en meditation för mig. De Mässor och kommunioner, som inspelningen varvats med, kändes av i filmen. De slår igenom om man tittar på den med Trons ögon. Denne man är Guds Son och så behandlades Han. Vad kan jag då kräva som eländig syndare?

Filmen hade samma effekt på mig båda gångerna; jag blev stum, uppfångad och hade svårt att finna ord en bra stund efter filmens slut. Filmen visar (och tolkar) den verklighet jag ser med Trons ögon när jag ber. Det är stort med filmen! Och även om filmen är majestätiskt konstnärlig, så är det vackraste med filmen den stabila, orubbliga verklighet som ligger bakom filmen. Den otolkade trosverkligheten. Om ett konstverk är vackert, hur vackert är då inte det som inspirerat detta konstverk, det man betraktat när man skapat det?

Vad mediterade jag då över? Jo, detta orubbliga, eviga Ord, Jesus Kristus, som kom till jorden för att med Sin död försona oss med Fadern. Den ofattbara kärlek som pressat människor till att ibland ägna år åt att göra bot för sina synder. Filmen var vacker men Trons verkligheten var ännu vackrare.

Och säg mig då: Vad vore konst om den inte bar folk till att göra gott? För mig slutade den i en god bikt...

Yannick Suhard
 

En Pilatus i oss alla

Recensenter i Filmkrönikan, DN och Aftonbladet får säga vad de vill, men det går inte att bedöma The passion of the Christ efter sekulariserade filmvetares korta måttstock. Det är en meditation över Jesu passion - Jesu lidande - som innehåller en sådan intensitet att jag har svårt att hålla mig stilla. Jag sitter fjättrad och kan inget göra medan min Gud blir slagen sönder och samman. Jag lider med Maria och hoppas med Petrus. Mycket känner jag också igen mig i Pilatus. När han frågar "vad är sanning" ekar mina egna ord innan jag kände Gud. Jag, liksom många andra, sökte det sanna och goda, men önskade det utan uppoffring och lidande. Någon har sagt att Pilatus är en bild av den sekulariserade människan som tror att hon inte behöver välja utan kan stå objektiv. Men när Pilatus tvår sina händer, dömer han också Jesus till döden, det val han trodde sig kunna slippa göra. När jag såg filmen kände jag mycket tydligt att Jesus kräver att jag tar ställning för honom. Att han led för mig, att han ser på mig. Att hans mor ser på mig. Det gav mig perspektiv och jag ser att mina svårigheter och uppoffringar ter sig så små i jämförelse med Jesu lidande och död. Trots detta går jag med huvudet högt eftersom jag är räddad. Jesus dog och uppstod för oss - Halleluja!

Magnus Wetterberg
 

En Korsväg för ekumeniken?

Mel Gibsons film sätter fokus på bl.a. Jesu lidande och Jungfru Marias roll för oss kristna. Liksom Jesus-manifestet inspirerade till livlig diskussion mellan kristna kan också filmen vara en bra utgångspunkt i ekumeniska sammanhang. Låt oss då inte glömma bort att berätta om Korsvägen för de som inte känner till denna meditation över Kristi Lidande.

Det berättas att det lokala Kristna rådet i en svensk stad varit mycket begeistrade i Mel Gibsons film och att pingstvännen föreslog den katolske representanten att de borde anordna en diskussion om filmen, vilket också gjordes. I svallvågorna efter filmen funderar därför ortens katoliker på att föreslå en gemensam korsvägsvandring i staden.
 
I Stockholm besökte ett tjugotal församlingspedagoger från Svenska Kyrkan vår katolska Domkyrka samt moskén på Södermalm i syfte att "undersöka andra religioner" (de har ett och annat att lära om den katolska kyrkan, märk väl). Efter att ha deltagit i morgonmässan i Domkyrkan fick de ställa frågor till en engagerad församlingsmedlem som förklarade varför han blivit katolik. Han visade under föredraget några bilder från filmen "The Passion of the Christ" och det visade sig att mer än hälften av församlingspedagogerna sett filmen men tyckte att det var svårt att förstå varför Jesus skulle behöva gå igenom den oerhörda tortyren. Eftersom katoliken också funderat kring detta och funnit hjälp till förståelse i Korsvägens meditationer, förklarade han kort stationerna, vilket banade väg för en intressant diskussion om Jesu lidande, Marias roll och de sista 40 sekunderna i filmen.
 

Magnus Wetterberg